En menniska är i sitt lefwande såsom gräs; hon blomstras,såsom et blomster på markene.
Så heter det i en äldre översättning av psalm 103 i Psaltaren. En människa föds,lever,dör och blir bortglömd. Och dock finns det människor,som inte blir glömda. En sådan är Igor Sandman,märkesmannen från Öja. Han var en föregångsman på många områden,inom naturvården rent av ett halvt sekel före sin tid. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar